Om vad som är hemma

Är i min hemstad. Min bäst-stad. 
Här är allt som det har varit, fast allt har ändrats.
Jag har en kärlek för det stilla livet, men jag rusar oftast förbi.
Här luktar allt. Gott och o-gott.
När snön smälter och gamm-skatter kommer fram luktar det som bajs.
Det  är så våren ska lukta. 
Gammalt blit luftat och påyttfött. O-trött.
Nya saker växer fram på ställen de kanske int borde.
Jag såg en stubbe. Ett dött träd. Mitt på stubben hade vitsippor vuxit fram.
Det gjorde mig glad-ledsen på det där sköna sättet.
Livet va!
Lite som när jag får rå om barn. 
Nytt liv, hela framtider som ba väntas på att växas i. 
Och jag får dela det. En liten stund.
Det är där magi skapas.
Det är då jag aldrig vill bli gammal. 
Det är då jag alltid vill vara ung. 
I blodet, i hjärtat, i hjärnan. 
Mina hjärtrötter är dock uråldriga.
Vad gör en åt det, tro?
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0