Om att utan mod skulle världen vara en bister plats

Det finns saker en måste göra, annars är en bara en liten lort. 
Jag har sagt det förr, och jag kommer att säga det igen. Måsten är ingenting statiskt. Ingenting som inte är föränderligt, ingenting som inte skiftar. 
Somliga måsten är dock inpräntade i oss; i vårat blod, i våran hud och i våra tårar. 
Dessa måsten kräver mod, och mod kommer i ett oändligt antal skepnader. 
Mod kan vara att stå upp för den utsatte; höja rösten när ingen annan vågar; riskera sin egen trygghet för någon annans brist på säkerhet. 
Men mod är även att våga ha tillit till andra människor; att våga berätta om ett icke-välmående, eller att våga fråga om ett. Att fatta beslut som ligger mil utanför ens trygghetszon. Att välja tystnad när inga ord räcker till.
Mod är att ta beslutet att lämna, trots att samtliga fibrer i ens kropp skriker 'stanna kvar'. Att välja bort någonting som ej är sunt och helt. Avsluta sådant som skär och skaver, under alla sjok av kärlek. 
Mod är att våga ta ett nej; kunna bli ifrågasatt och ta kritik; stå upp för att vara avvikande i en normativ värld som denna. 
Vidare är mod att sätta tillit till att det finns lösningar på ens och andras problem, att det blir bättre med tiden. Att ha tillit till livets egna berg-och-dalbanor. 
Mod är att tro på sig själv, trots ens miljontals tillkortakommanden. 
Mod är att tro på människan, mänskligheten, trots att det humana i oss verkar vara en bristvara i dessa bristande tristtider. 
Mod är att inse att vi alla kommer att försvinna en dag, att allt det vi lämnar kvar blir upp för nästkommande individer att förvalta. Eller förvärra. Och att fortsätta jobba för att det vi lämnar efter ska vara bättre än det ser ut, att luften ska vara lite renare än vi lämnade den, att jorden inte ska skälva riktigt lika mycket som vi fått den att göra.
Som en vis kvinna en gång sa, i början av Maj 2017: jag vill lämna allting lite bättre än det var när jag kom. 
Oavsett om det gäller skräp på strand, i skog eller i hjärta, luft, lunga. 
Mod är mod är mod. Det finns ingenting statiskt i mod. Mod kommer i ett oändligt antal skepnader.
Du kan själv välja ditt mod. Jag ber dig dock att välja med försiktighet. 
Oavsett ditt val, vill jag önska tre saker inför mitt 29onde år:
Var modig. 
Bliv modig.
Stanna modig.
Då kanske vi har hopp ändå.
Ty, Det finns saker en måste göra, annars är en bara en liten lort. 
 

Kommentarer
Postat av: Hanna

"och mod kommer i ett oändligt antal skepnader."
Och jag var här i ditt flöde. Och modet blir en pin på vårt bröst. En sliten pin emellanåt, som inte ska lossna, som en putsar till. Ibland skitigt. Men aldrig helsönt. Tack som delar och har vilja att.

2017-07-21 @ 20:50:16
Postat av: Hanna

Och önskar dig ett råmodigt 29:e.

2017-07-21 @ 20:51:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0