Liberté, égalité, solidarité

Tänker:

 

Är där jag är av en anledning så god som någon annan.

Har hittat folk och fä, substanser, obalanser och alkohol men ingenting som har tänt den där flamman. 

Den som brinner i mitt vältränade men ömma hjärta. 

Den jag vill åt. 

Fuck you om du försöker att berätta för mig vad som är kroppslig, själslig, mental smärta. 

Går aldrig att mäta. Utmäta.

Men går lätt att Sönderfräta.

Kommer dock tillbaka varje gång.

 

Vet:

 

Jag är svår, och dum i något slagt huvud som försöker läka allas sår

alla dagar sjumiljoner sekunder varje år

men försöker att värdesätta tiden som du, jag och alla andra får

alla har int samma tillgänglighet till tiden.

även om den ska vara lika säker som döden och skatten. 

är privilegad för att jag får dela alla tårar och alla skratten

med folk som skulle svara ifall jag skulle ringa mitt i natten.

men jag ring int.

svarar, men ringer inte. 

Problembarn, svårnystat garn, den som ger men aldrig tarn. 

Full i fan. Kommer att ta över världen just den där inte så vackra dan.

 

Får höra:

 

Gör bättre, bli bättre, ändra fokus, ändra din bana.

 

Menar: 

 

Om jag säger att det kommer av gammal vana? 

om jag säger att det definierar mig och är någonting jag ej vill justera?

Hur kan du då propsa mera? 

Människor är här för att konsumera

andra och deras känslor. 

Jag vill ba förstå. 

Alla kan int förstå, och inte heller ska de det isåfall.

Men ord är som atombomber, och de bränner hål i mig.

Orden kommer möjligtvis att bli mitt fall.

Har inget kall, förrutom människan.

Kanske 

Vill ba int ont.

Men väljer inte mig själv först. 

Andra människor är bra på det.

Kanske är jag bara en del i balansen. 

Så käft med ditt lilla ansikte. 

Du kan lära mig allt du kan om du så bara vill.

Men orkar du inte med mina tårspill och det faktum att jag verligen vill

förändra

då kan du lika gärna gå

eller helst kuta iväg

som vi gjorde som barn på grusväg. 

fötterna vänjer sig och hårdnar.

precis som lillhjärtat.

hård som sten kallas den skandinaviska kvinnan. 

tacka fan för det, och jag undrar egentligen om det är bättre nu än innan.

segern ligger i de små tingen

det är det som symboliseras i kvinnotecknet i form av ringen

vi kommer att knyta ihop säcken och få vara jämlika

tills dess kommer jag att skrika. vråla och slåss. 

int som en slägga, men som en florett.

framför dina ögon, fastän du int ens kan se det. 

där kommer jag att ta kampen. 

Jag hoppas att det ska hända dig med, 

Jag vill ha dig med.

Men vill du ej med så kommer jag int grina blod för det.

Kamp är aldrig tvång. 

Det handlar om vilja. 

Och saknar du det. Ja då är det bättre att du vänder och kutar åt andra hållet.

Låter kanske hårt, men då är du en i sållet. 

Då har du ett annat syfte som är främmande för mig.

Inte för dig. 

Men för mig.

Och då har du en annan kamp.