Om att hålla huvudet högt gråskalor till trots
Livet tar en än hit, livet tar en än dit. Livet kör sitt eget fucking beat.
Den som tror att livet har en plan för en kör på en nösse grönjävulskt stor nit.
'Din egen lyckas smed' må vara utdaterat, men det är så vi fostrar våra kidz. Samtidigt som vi eninrar dem om att pappa staten (vem sa att det var en pappa förresten?) tar hand om det praktiska etc.
I. Call. Bull.
Livet vi lever är fragilt.
Somliga av oss väljer att leva det full blast. Andra svänger in.
Det viktiga kan vara att jazza i den andra filen.
Att mellanlanda mellan nej och ja.
Personer som har varit Personer i livet kommer tydligen och går.
Vissa kan en köpa att de försvinner, avvecklas,
andra håller en fast vid som en klojävel och ba: gåru så döru.
De dör aldrig.
De bara fasas ut.
Det värsta är när du själv inser att Du har fasats ut.
Från ett liv som du ansåg som ett av dina viktigaste.
Då får du fundera.
Eller kanske inte.
Kanske är det så att det är tidens gång, och att ansvaret är tudelat.
Tudelat betyder ej på ena parten utan på bägge.
Jag kan leva med tudelat.
Jag kommer nog att sörja vissa av de tudelade.
Men må de leva väl.
Ps. kom ihåg att ickesaker är livet. Det är i och med dem allt står eller faller. Ds.
Kommentarer
Trackback
